Det här med jobb och status hos folk tycker jag är rätt roande. Träffar på både folk som gör allt för att vara kvar på något som kanske inte riktigt är så mycket att hurra för, och andra som sitter hemma, arbetslösa och kräver en viss lön för att kunna skicka en ansökan. Om man är arbetslös har man inte råd att vara kräsen. Det är bara att svälja och ta första bästa/sämsta. Bygga upp sig därifrån.
Jag trivs så otroligt bra på mitt jobb. Jag har de bästa arbetskamraterna och jobbet jag utför är Alltid roande och givande för min självkänsla. Sedan om jag skulle ha 5.000 eller 20.000 kronor i lön, spelar ingen roll. Jag trivs och jag mår bra av det. Är det inte det som räknas om man ändå inte har överdrivna utgifter att tjäna ihop?
Jag jobbar i en Second Hand butik och pengarna går till välgörenhet. Hur bra tror ni inte att det känns? Vad jag jobbar med varje vardag går till de behövande. Kan man kombinera egen och andras lycka på det sättet speciellt ofta?
Ni skulle sett mig för 5 månader sedan, då jag knappt ens gick utanför dörren. Nu kan jag knappt vara hemma och vara sjuk utan att känna att livet suger.
Sök vad ni än kan få, det kan sluta med att ni blir lika nöjda och glada som jag.
Det kan finnas någonting ljust i allt mörker.
Tänd bara lampan.
